Ett personligt äventyr med varma drycker
Min historia med kaffe
Jag har aldrig varit ett kaffefan. Varje gång jag provat det som barn eller ung vuxen har det varit hemskt. Det har bara varit beskt, och det är en smakprofil jag fortfarande inte alls tycker om.
Ett par gånger har jag stött på kaffe som vänner bryggt som faktiskt inte var så beskt. Så min reaktion har lyckats nå upp till nivån “det här är inte hemskt”. Inte hemskt är dock inget vidare betyg, inte direkt något man återvänder till på en gång.
Men var står jag med te?
Jag lärde mig att dricka te i ganska tidig ålder, och med tiden har jag utvecklat åsikter om te.
Jag har ganska starka åsikter om vad dåligt te är, och jag har åsikter om finfint te.
Mina tre kategorier av te
Dåligt te
- Allt te som kommer i små papperspåsar, det smakar bara papper
- Allt te som kommer i stora paket från Lipton
- De flesta teer som inte har något annat namn än en färg, som “svart” eller “grönt”
- Te som luktar mer parfym än det smakar något annat än varmt vatten
- De flesta varianter av Earl Grey
- Rooibos, det är visserligen inte te, men jag tar med det ändå
Finfint te
- Te som kräver extremt specifik timing och vattentemperatur för att överhuvudtaget vara drickbart.
- Matcha-te.
- Gunpowder-te.
- Te som smakar alger.
Bra te
Jag har några specifika favoriter precis som alla andra, jag dricker mest svarta teer, ofta med lite fruktsmak från den lokala teaffären.
Om jag vill unna mig något lite finare beställer jag “Earl Grey Assam Gold” från Stockholmsaffären “In the mood for tea”. Medan de flesta earl grey-teer smakar beskt, smakar deras earl grey faktiskt det som det är tänkt att smaka: bergamott.
Men jag brukar inte gå längre in i det finfina fältet än så. I bästa fall har jag lyckats dricka lite finfint te som tillretts av personer jag litar på att göra det ordentligt. Min reaktion har i bästa fall alltid varit att jag… kanske klarar av att dricka det överhuvudtaget. Oftast tycker jag att det smakar alger, och det är… för mig inte direkt något bra.
Kaffets kulturella dominans
I det svenska samhället finns en enorm dominans av kaffe i kulturen. Det innebär också att det finns oerhört mycket bekvämlighet kring kaffe, med en massa infrastruktur byggd för att leverera kaffe till folk överallt.
Det är också inbyggt i kulturen: om man ska träffa kollegor man inte sett på länge är standardfrågan för de flesta att göra det över en kopp kaffe.
Som tedrickare är man i de flesta fall “udda fågeln”. Det finns helt enkelt mycket mer kaffe där ute som kulturell norm.
Det finns också en massa säsongsbetonade kaffedrycker på caféer som innehåller kaffe, drycker jag velat prova men som förstörts av kaffet i dem.
Så kan jag vänja mig vid kaffe?
Jag vet av erfarenhet att smaklökarna förändras ganska snabbt. Gör man en förändring, som att minska mängden salt under tre veckor, känns det först smaklöst, men inom tre veckor vänjer man sig vid den lägre saltmängden och andra smaker blir tydligare.
Så jag började fundera: fungerar det här för kaffe också?
Vad är det billigaste och enklaste sättet att testa kaffe på?
Det är enkelt: det du redan har hemma, alltså snabbkaffe som passerat bäst-före-datumet, som din svärfar lämnade kvar hos dig för över två år sedan så att det ska finnas kaffe hemma när han hälsar på.
Är det här det bästa kaffet?
Antagligen inte. Det var inte poängen.
Så började du dricka det här?
Ja, det gjorde jag. Det var helt fruktansvärt när jag började. En vecka senare var det fortfarande hemskt. Men efter en vecka var det faktiskt lite mindre hemskt än när jag startade.
Och ja, jag drack det alltid svart.
Vad hände efter en vecka?
Ja… jag gillar ju att läsa om nördiga saker, så jag började följa James Hoffmann på Youtube och blev intresserad av Specialty Coffee. Så jag beställde en kvarn för runt 190 € och en Aeropress. Det här utan att ens ha några bönor hemma.
Sedan råkade jag åka på en tjänsteresa och hamnade på en restaurang med några vänner. De fick höra om mitt experiment och tog med mig till ett kaffecafé som även importerar och rostar sina egna bönor. Så jag provade lite kaffe där och det var riktigt bra, och plötsligt hade jag betalat 22 € för 250 g kaffebönor på caféet Drops Coffee. Men de var ju också rostade bara ett par dagar tidigare.
Jag har också köpt lite billigare bönor i en affär för att öva på min nya utrustning, bara för att lära mig hur den fungerar.
Jag köpte ett provningskit från Drops Coffee, som är ett riktigt bra paket. Jag fick 5 paket med 100 g av olika kaffesorter för bara 37 €.
Så gillar jag kaffe nu?
Kanske.
Jag verkar ha lättare för att dricka ljusrostade specialkaffen som generellt sett är ganska lätta.
Jag har lyckats dricka espresso på caféer ett par gånger och det har gått bra. Även på icke-finfina caféer.
Jag har också lyckats njuta av säsongsbetonade kaffedrycker på caféer, vilket jag antar var en del av det större målet.
Kommer jag att fortsätta dricka kaffe nu? Antagligen. Jag har ju all den här fina utrustningen och massor av dyra bönor hemma att dricka upp. Så jag kanske faktiskt kommer gilla det på riktigt förr eller senare.